Publicerad 2019-11-09
Åkerbönor har flera fördelar i odlingen. De bidrar med struktur och mullhalt till jorden och är kvävefixerande, vilket medför att de har bra förfruktsvärde. Samtidigt finns det utmaningar, exempelvis i form av skadegörare och sen mognad. De brokblommiga bönorna ger generellt högre skörd och är ofta mer motståndskraftiga mot skadegörare än de vitblommiga.Foto: Emma Sonesson


Brokblommiga åkerbönor står sig väl i danska försök

Åkerbönor lyfts ofta som en råvara som platsar bra i en foderstat där man strävar efter lokalproducerade och hållbara komponenter. Danskarna har i tidigare försök dokumenterat bönornas prestanda hos slaktgrisar och tillväxtgrisar, medan man hittills varit försiktig med dem till suggor. Men ett nytt försök ger nu anledning till att ompröva gamla sanningar.

Om man jämför åkerbönor med ärtor och lupiner, är åkerbönor den gröda som ger högst avkastning räknat i proteinutbyte per hektar. De brokblommiga åkerbönorna ger högre avkastning än de vitblommiga och är dessutom generellt sett mer robusta i odlingen. Nackdelen med de brokblommiga är att de innehåller antinutritionella substanser, bland annat tanniner. Därför har det traditionellt sett varit de vitblommiga tanninfria sorterna som rekommenderats till grisar. För några år sedan visade dock en studie gjord vid SLU, att flera av de brokblommiga sorterna nuförtiden har väsentligt lägre halter av kondenserade tanniner än vad som visats i äldre försök.

Tester på växande grisar

2014 redogjorde Seges svineproduktion för försök på tillväxtgrisar där foder med så mycket som 25 procent av de brokblommiga sorterna Fuego och Espresso jämförts med foder med 25 procent av den vitblommiga sorten Columbo och motsvarande sojabaserat foder.

I det försöket presterade grisarna som ätit foder med Fuego och Espresso väl så bra som de övriga grupperna, vilket bekräftar tesen om att det i dag finns brokblommiga åkerbönor med så lågt tannininnehåll att det inte besvärar grisarna.
Seges gick därefter vidare och testade foder till slaktgrisar där 21 procent av torrsubstansen utgjordes av brokblommig Fuego. Försöket bekräftade att Fuego är en gångbar råvara i slaktgrisfoder, förutsatt att fodret optimeras så att grisens behov av aminosyror tillgodoses.

Fuego till suggor

De positiva resultaten från ovan nämnda studier har nu fått Seges att gå vidare och utvärdera brokblommiga åkerbönor till suggor.

Tidigare har även SLU gjort försök med åkerböna både till suggor och smågrisar. I det suggförsöket studerades bara vitblommig böna. Det var ett mindre försök än det danska och det visade att vitblommiga åkerbönor kan ingå i suggornas foderstat både till digivande och dräktiga suggor med upp till tio procent.

Rekommendationerna, både svenska och danska, har dock hittills varit att åkerbönor inte lämpar sig för suggor.
De odlingsmässiga egenskaperna hos de brokblommiga sorterna gjorde att danskarna valde att testa Fuego.

Små skillnader

Det danska försöket pågick i 22 månader och varje grupp inkluderade runt 1 500 grisningar. Suggorna som fick 15 procent åkerböna i fodret hade högre totalt antal smågrisar per kull, men även fler dödfödda. För grisningsprocent, födelsehjälp och behandlingar för MMA sågs inga skillnader mellan grupperna. Smågrisarnas tillväxt användes som mått på suggornas mjölkproduktion, och här noterades inte heller någon signifikant skillnad mellan grupperna.
 
I Seges tabell över maximalt innehåll av olika råvaror i grisfoder ligger i skrivande stund rekommendationen för åkerbönor till suggor kvar på noll procent, även om man i rapporten från suggförsöket skriver att ”resultaten av det här försöket med åkerbönor utgör en grund för att ändra den vägledande inblandningsprocenten av brokblommiga åkerbönor (Fuego) till max 15 procent till suggor”. Till smågrisar från fem veckors ålder samt slaktgrisar anger den danska tabellen max 20 procent.
 

Produktionsresultat i danskt försök med 15 procent brokblommig åkerböna (Fuego) i suggfoder
  Kontroll 15 procent Fuego
Grisningsprocent 91,2 91,1
Omlöpsprocent 4,8 5,1
Totalt antal födda smågrisar per kull 19,3 19,7
Levande födda smågrisar per kull 17,8 18,1
Dödfödda smågrisar per kull 1,4 1,6
Daglig kulltillväxt, kilo per dag 3,04 3,00

Källa: Hestebøner till søer, Meddelelse 1174, Seges svineproduktion
 

Vad är tanniner?

Tanniner är en grupp ämnen som försämrar grisens möjligheter att utnyttja näringsämnen, både protein och andra ämnen. Dessutom har tanniner en bitter smak som kan reducera foderlusten hos grisar. Det finns två olika typer av tanniner; lösliga och kondenserade, där de sistnämnda har störst negativ inverkan. Det finns inga legala gränsvärden för innehåll av tanniner i grisfoder, och i det fall man analyserar är det viktigt att använda samma analysmetod för proven som ska jämföras.

Källa: Hestebøner till søer, Meddelelse 1174, Seges svineproduktion

 

Emma Sonesson
Grisföretagaren