Publicerad 2019-10-25
Elin Karlsson är 42 år, har tre barn och bor och arbetar på gården Lönneholm i Blekinge. På gården finns en delintegrerad produktion med 540 suggor och där arbetar Elin, hennes man och ytterligare två heltidsanställda.

Nu är det läge för ”Lantbrukarfamiljernas dag”

Krönika: Varje år när sommaren är slut så är jag det också. Helt slut, tömd på energi och ork.

Både jag och min man arbetar hemma på gården och hur trevligt och bra det än må vara så ställer det ibland till problem, till exempel när barnen ska ha sommarlov och ingen av föräldrarna har semester. Hur löser folk sånt egentligen? Jag fattar det inte. Sommaren gör så att jobbet på gården accelererar och barnen är lediga, det är en svår kombination att få att gå ihop. Jag spenderar sommaren med att springa mellan barnen, gräsklipparen, bilen, tvättmaskinen, traktorn, spisen och djur­stallarna och hur jag än gör så verkar jag alltid vara på fel plats vid fel tillfälle och jag är konstant försenad till precis allt.

I skrivande stund har sommaren precis dragit sin sista suck och de allt kortare dagarna bjuder på krispig höstluft. Lugnet börjar återigen lägga sig över livet på gården och jag som alltid har intalat mig själv att jag inte alls tycker om hösten, har märkt att jag kanske haft en något väl sträv uppfattning om en ganska förtjusande årstid. Hösten bjuder äntligen på lite ­kvällar utan arbete, då mörkret som kommer smygande gör att arbetsdagarna faktiskt avbryts medan det finns några timmar kvar på kvällen. Efter en fullspäckad sommar känns det som tid tillsammans med familjen är precis det som behövs. Varje år när sommaren tar slut känns det som om man har överlevt en tornado och kommit ut till lugnet på andra sidan. Det är en märklig känsla.

Det borde nästan finnas en ”Lantbrukarfamiljernas dag”, tycker jag. En dag då alla livskamrater till lantbrukare firas ordentligt av sina ständigt arbetande partners. Jag tänker blommor, bubbel och brakmiddag, jag tänker spa-lyx och jag tänker att det kan vara dagen då någon annan moppar golven.

Jag hoppas att alla de lantbrukare som nu går mot en kanske lite lugnare årstid utnyttjar den tiden till att skämma bort och krama sina familjer lite extra, för utan alla fantastiska livspartners, anhöriga och fina ansvarstagande bondeungar så är det många som skulle få svårt att få livet på gårdarna att gå ihop - det är något som är väldigt säkert.

Elin Karlsson