Publicerad 2019-04-12
Mårten Backgården är ansvarig för KLS Ugglarps export när det gäller samtliga djurslag.
– Förut såldes en del ben och färska produkter till Tyskland, men det har hänt mycket de senaste tio åren. Exporten har gått från att vara en nollaffär till plus, säger han. Foto: Anna Lindvall Olsson

Export - ett sätt att övervinna anatomiska utmaningar

De senaste tio åren har KLS Ugglarps gått från att kassera en betydande del av grisen, till att skicka produkterna på export för humankonsumtion. Förändringen är positiv, både ekonomiskt och ur hållbarhetsperspektiv. Här berättar exportmanager Mårten Backgården mer om saken.

Hur stora volymer av gris exporterar KLS Ugglarps årligen?

– Totalt exporteras cirka 15 000 ton frysta produkter för humankonsumtion, varav 12 000 ton utgörs av gris. Till det kommer ytterligare 5 000 ton i form av grishuvuden. Dessutom exporteras en del till petfood och även en del slaktavfall. Sverige exporterar ungefär tio procent av det griskött som produceras här. I Danmark är det tvärtom. Där exporteras 90 procent och tio procent konsumeras inhemskt.

Är Danish Crowns ägande en förutsättning för KLS Ugglarps export eller hade exporten kunnat ske ändå?

– Det underlättar extremt mycket. Danish Crown har alla kanalerna öppna. För tio år sedan när vi började exportera på allvar sålde vi under Danish Crowns varumärke, det gav högst värde då. Nu har vi med hjälp av Danish Crown byggt KLS Ugglarps eget varumärke på exportmarknaden. Jag tror knappt att vi klarat av det utan Danish Crowns draghjälp.

Vore det inte bättre hållbarhetsmässigt att behålla produkterna i Sverige och konsumera dem där de är producerade?

– Jo, så är det. Men det finns rätt mycket mer på en gris än kotlett och fläskfilé. Det finns ett underskott på exempelvis grisfötter i Asien. På liknande vis importerar Sverige mycket fläskfilé från Danmark, trots att vi tycker att vi är ganska lika danskarna i vad vi äter. Hade ätmönstret varit lika överallt hade vi haft ett problem. För tio år sedan kasserade vi de här produkterna. Hållbarhetsmässigt är det mycket bättre att de går till humankonsumtion, här har hela branschen tagit ett jättekliv på kort tid. I dag är det i princip bara det som blir utdömt av veterinär som kasseras. Resten blir minst biogas. Frågan är vad som kommer att hända när asiaterna börjar äta mer som vi. Jämför med det vi sett på kort tid i Sverige - att de yngre generationerna i mindre grad använder de oädlare detaljerna.

Vad är aktuellt på exportmarknaden just nu?

– Det har hänt extremt mycket den senaste tiden. Kineserna har stora problem med afrikansk svinpest och har slaktat ut många grisar. Alla länder som har godkännande för Kina skickar helt plötsligt allt sitt griskött dit, vilket gjort att vi fått en helt annan benchmark än förut. Nu börjar det komma upp en medelklass även i Asien som inte bara är intresserade av att köpa grisfötter och svans, utan även karré och sida.

Svenskt kött är relativt sett dyrt att producera och har flera mervärden. Får vi betalt för mervärdena vid export?

– I dag finns det ett mervärde på svenskt, så var det inte alls för fem år sedan. En helt unik produkt är den svenska grisknorren. Alla asiater frågar efter den. I dag får vi 35 kronor kilot, för tio år sedan slängde vi den.

Vad är det hos de svenska produkterna som lockar utländska köpare?

– Alla har ett gott intryck av Sverige som ett land i framkant. Djurvälfärd är en stor grej. När man är ute och träffar asiater är det mycket snack om djurvälfärd, det har kommit upp som en modesak. Asiaterna börjar bli mer upplysta på området, vilket olika djurrättsorganisationer hjälper till att driva. På världsmarknaden har även Danmark ett mycket gott rykte när det gäller djurvälfärd och de har kommunicerat det längre än vi, så vi får draghjälp av dem. Men det spelar även roll att vi är extremt flexibla och exempelvis kan paketera varorna som kunden vill ha dem. Att vi har en relativt liten produktion gör att vi kan vara mer flexibla än många andra.

Vill ni öka exporten framöver?

– Ja, vi vill öka. Blir det verklighet med Kina-godkännandet så skulle det ge effekt på hela regionen som är en extremt stor marknad som dessutom betalar bra. Det skulle kunna bidra till ett högre grispris i Sverige. Men vi har även ett ansvar att förse den svenska marknaden. Vi vill inte öka exporten till vilket pris som helst.

Är det något speciellt ni jobbar med på exportmarknaden framåt?

– Det är fokus på att utveckla affärerna med flera länder i Asien som är marknader med potential för stora volymer.

Exempel på olika marknader för olika delar av grisen:

Illustration: Malin Strandli


 

Emma Sonesson
Grisföretagaren