Publicerad 2018-10-21
Martin Härle ­är sinansvarig på en smågris­produktion med 1 100 suggor utan­för Lund. Hans stora intresse för djur ledde honom in i lantbruksbranschen och till den nuvarande arbetsplatsen. Förutom grisarna ägnar Martin stor tid åt att föda upp och ställa ut höns och kaniner.
 Foto: Privat

Som vanligt igen

Sommaren är förbi. Morgonens svala luft gör min hud knottrig på armarna och jag får slå på strålkastarna på lastmaskinen för att kunna se ordentligt när jag ska strö. Alla har återkommit från semestern, semestervikarierna har slutat och tårta har ätits. Det rullar igång igen och livet blir åter som innan semestern med matlådor och tidiga morgnar. Skönt med rutiner, skönt med att vara tillbaka hos grisarna igen och åter få vara delaktig i det som är en stor del av ens liv. Till och med att stå och sopa spannmål är roligt och tanken slår en än en gång att man älskar sitt jobb.

Det har varit en speciell sommar. Den sköna värmen som kom i början av maj och garanterat skulle vara över till semestern höll i sig. Det blev dessutom bara varmare och varmare och i juli uppnåddes temperaturer över 30 grader. Vattnet sinade i brunnarna med följd att det fick hämtas mängder med vatten bara för att kunna försörja djurens dagsbehov, därutöver ännu mer i samband med tvätt. Det har varit en sommar som krävt mer än vanligt. Media har rapporterat en hel del om mjölk- och nötköttsproducenter och svårigheterna för dem med grovfoderbrist. Desto mindre uppmärksamhet har grisproducenterna fått, som drabbats av lika stora problem med delvis brist på spannmål men även rejält ökade priser på foder och strö. Vad allt detta får för konsekvenser kan vi nog omöjligt säga mer än att det kommer märkas rejält, både på kortare sikt och längre fram.

Under sommaren har jag ibland tänkt tillbaka på förra sommaren. Då var jag helt ny i grisbranschen och mycket kändes omöjligt för en stadsunge från Malmö, trots ett år på lantbruksskola och djurerfarenhet. Då kunde jag vakna på nätterna och fundera om detta verkligen var något för mig och oroa mig för olika moment som skulle komma under veckan. Än i dag vaknar jag ibland på nätterna, och fortfarande är det ofta grisarna som faller in i tankarna. Men istället för oro och funderande är det nu bara glädje och tankar om hur det kan bli ännu lite bättre och hur jag kan finjustera för att nå så bra resultat som möjligt. Men en stor glädje är även den stora kunskap jag samlat på mig! Ibland känns det som att jag lärt mig mer på mitt år i grisbranschen än på mina skolår. Med hjälp av välvilliga kollegor och tillfällen med lite tid över har jag både lärt mig finlira med lastmaskinen, mecka med utfodringen och backa med tvåaxlad traktorvagn. Goda kunskaper som jag fått av fantastiska kollegor som jag är väldigt glad för!
 

Martin Härle